Vilka är hög­sensitiserade njur­patienter?

Högsensitiserade patienter har mycket höga nivåer av antikroppar som reagerar på främmande vävnader. Dessa antikroppar kallas donatorspecifika antikroppar (DSA) och har oftast bildats vid tidigare blodtransplantationer, graviditet eller transplantationer. På grund av höga DSA-nivåerna har dessa patienter mycket mindre chans att hitta en godtagbar matchad donator. Därför ansamlas patienterna på väntelistorna för transplantationer och riskerar att behöva dialys under mycket lång tid. Vissa kommer aldrig att få en matchad donatornjur­e.

Det finns över 70 000 patienter på väntelistorna för njur­transplantationer bara i Europeiska unionen (EU) och Storbritannien (UK), och varje år tillkommer cirka 20 000 nya patienter på väntelistorna¹. Av dessa klassificeras mellan 10 och 15 procent som högsensitiserade². I vissa länder är så mycket som 30 procent av patienterna på väntelistorna högsensitiserade².

Vad är det som gör att en patient blir högsensitiserad?

Processen som leder till att HLA-antikroppar bildas kallas för sensitisering och inträffar när en patient exponeras för främmande mänskliga proteiner som inte kommer från den egna kroppen – till exempel vid en organtransplantation, en blodtransfusion eller en graviditet.

Sensitiseringens svårighetsgrad definieras av tre faktorer: sensitiseringens bredd (dvs. antalet humana leukocytantigener, HLA, för vilka en patient har utvecklat oacceptabla DSA), antikropps­reaktionens styrka och antikropparnas specificitet. Ju högre dessa faktorer är, desto mindre är sannolikheten att hitta ett kompatibelt donatororgan. Patienter som är högsensitiserade (cPRA ≥ 80 procent) har till exempel antikroppar mot många vanliga HLA som gör att över 80 procent av organen inte är lämpliga³.

Hindren för en lyckad transplantation

När njur­patienter förlorar njur­funktionen, så kallad njur­sjukdom i terminal fas (ESRD), måste den ersättas genom njur­ersättningsterapi (RRT), vilket innebär antingen dialys eller njur­transplantation.

Vid transplantation av en patient är den ideala lösningen att använda ett HLA-kompatibelt organ, eftersom risken för avstötning ökar med graden av oförenlighet (inkompatibilitet) mellan donator och mottagare.

När ett kompatibelt organ inte är tillgängligt kan ett inkompatibelt organ övervägas som ett potentiellt alternativ. Utan effektiva behandlingar vid transplantation av ett inkompatibelt organ kan immunsystemet utlösa ett immunsvar mot det transplanterade organet, vilket kan leda till att organet snabbt förloras.

Mycket längre väntan med dialys

Förekomsten av DSA är fortfarande ett betydande och ofta oöverkomligt hinder för njur­transplantation för högsensitiserade patienter. Vissa patienter måste få dialys i flera år, med fyra till sex timmars behandling tre till fyra gånger i veckan, vilket är förenat med höga kostnader, dålig livskvalitet och ökad dödlighet⁴.

^{1. Newsletter Transplant 2015-2021. Available at: https://freepub.edqm.eu/publications. Last accessed November 2021.}

^{2. EDQM. (2020). International figures on donation and Transplantation 2019 and SRTR Database and individual assessments of allocation systems.}

^{3. Melissa Y Yeung, “Overview of HLA sensitization and crossmatching” Available at: https://www.uptodate.com . Last accessed November 2021.}

^{4. Orandi et al., “Survival Benefit with KidneyTransplants from HLA-Incompatible Live Donors”, N Engl J Med (2016;374:940-50) Data from Global Observatory on Donation and Transplantation, http://www.transplant-observatory.org.}